Floosan

Jag tog upp Doris och gömde henne innanför jackan och sprang upp för trapporna. Doris tittade nyfiket upp från urringningen i hopp om att bli upptäckt av ett barn. Barn är det bästa hon vet, dom är i så bra pusshöjd. 

Svetten bara rann, pulsen dunkade för två och trapporna kändes oändligt långa. Äntligen,nådde vi platsen där min dotters namn stod. Simkläderna var nu på plats. Phu!